I morgon är det Tisha beAv, vilket enligt judisk tradition är de Stora katastrofernas dag.
Detta är finalen av en tre veckor lång sorgeperiod, som startar i mitten på juli. Den sista dagen, alltså i morgon, fastar judarna och den dagen är även helgdag här. Detta sker till minne av de två templens förstörelse i Jerusalem år 586 FC respektive år 70 EC. Det är också en minnesdag för andra tragiska händelser i det judiska folkets historia

Under den tre veckor långa sorgeperioden finns det vissa saker som de inte får göra, exempelvis inte ha bröllop, inte spela glad musik, inte dansa, inte ha på sig helt nya kläder och inte klippa håret. En del män rakar sig inte under denna tid. Att avstå från detta är tecken på att man sörjer. De sista nio dagarna innan Tisha be Av blir mer intensiva i form av att man inte ska tvätta kläder mer än absolut nödvändigt mm. För oss innebär detta att vi måste planera våra matinköp eftersom allt är stängt både torsd, fred och lörd. Tror vi har allt fixat...

See you tomorrow! Bye!

Nu har vi kommit tillbaka från coffee morning. Idag fick barnen göra deg och baka lite, dock inte ätbara kakor. Det roligaste var nog att kladda och kleta. Efteråt återstod rengöring, vilket inte var helt lätt. Karamellfärgen var svår att få bort, eller rättare sagt: det gick inte att få bort den, den måste nötas bort.

Här är lite bilder:






Detta är den Irish coffee som jag dracki går. Den som jag drack i förrgår har jag ingen bild på............


Så här ser vi ut nu!

I går hade vi familjen Kelly på middag. Vi bjöd på svenska köttbullar och de lärde oss hur man gör god Irish coffee. Det blev en trevlig kväll, men en mindre trevlig natt. Med risk för att låta tjatig över min sömnlöshet........måste jag faktiskt klaga på sängkamraten Lenny. Karln snarkade så jag trodde jag skulle bli tokig. Och hur kan man snarka med både näsa och mun/hals/mage? Höll jag för näsan så lät han ändå illa. Jag provade allt: jag knuffade, puffade, harklade mig, ropade Lennart och jag höll för både näsa och mun (inte på samma gång). Men inget hjälpte! Jag låg nog vaken till kl. 03 åtminstone och jag var ju oändligt tacksam att jag hann somna innan böneutroparen satte igång vid 04.00. Trött var jag i morse kl 07 när klockan ringde. Vi skulle nämligen åka och bada tillsammans med våra finska grannar idag. Nu har vi i alla fall kommit hem, vi har ätit rester från igår, Lenny har gått upp till UN bilding och jobbat ett par timmar och Molly sitter och är arg på mig för att hon inte får äta godis och fikabröd. Gissa hur bra jag orkar med det nu????? Måste därför helt klart konstatera att jag för tillfället skulle föredra "the Mosque prayor"!

Men, i morgon är en annan dag...................förhoppningsvis bättre...fast lite orolig eftersom Martina i morgon bitte flyger till Cypern alldeles själv. Ska träffa sina tjejkompisar där, men de landar 5 timmar senare än henne. Hon har dock tankat mobilen och jag har klippt av hennes långa hår och färgat det svart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hej då, hörs i morgon.

Som ni vet bor vi i ett arabiskt område, vilket betyder att böneutropen avlöser varandra på morgonkvisten (samt några gånger till per dag). Vaknade i morse till vid 04.00 av att böneutroparna började sina böner.  Detta är normalt en ganska avkopplande och skön känsla och jag gillar att lyssna på "sjungandet". Dock inte denna morgon! Den här morgonen lyckades inte alla böneutropare riktigt få till det, det blev liksom inte riktigt synkroniserat enligt mina öron (inte för att jag egentligen vet hur det ska låta, men jag har i alla fall kunnat sova tidigare). Enligt min musikaliska ådra kom de i otakt, (tanken är förmodligen inte att de ska vara i takt heller), och det blev emellanåt väldigt tyst. Men rätt som det var tog någon i för kung och fosterland, efterföljandes med tio andra böneutropare i kanon. För mig, som inte riktigt somnat om, innebar detta ett uppvaknande utan dess like. Annikas sängläge kan bäst beskrivas som svensk gammeltjo snoa med nervryckningar. På detta sätt låg jag fortfarande klockan 06.30 när Lenny gav sig upp ur sängen. Att min make kliver upp ur denna israeliska/arabiska säng är inte heller en helt behaglig känsla eftersom sängen fjädrar så mycket att det känns som att gunga gungbräda när han kliver upp på sin sida. Om han, vilket av oförklarliga skäl faktiskt har hänt, bestämmer sig för att kliva upp på min sida går det bättre. Hur som helst somnade jag om och flög upp när klockan var 09.30. Jag kommer förmodligen att somna tidigt i kväll!

Ja, idag var det dags för vattenkrig. Jag var dock tråkig nog att inte delta, det var mest barnen som pangade på med vatten. Konstigt nog var det många äldre barn som deltog i kriget. Det började med vattenpistoler och slutade med hinkar med vatten. En del som hade vägarna förbi råkade illa ut, men jag klarade mig dock.




Molly fryser...........


Lilla Rachel var också blöt............


Molly och irländska Eva ombytta och torra...........

Hej igen allihopa! Idag har inte hänt något särskilt. Erikssons har varit och handlat och som vanligt har Lenny rykt ihop med en del Israeler i olika köer i affärerna. Speciellt vid Charkdisken då flera personer bara går och ställer sig framför och beställer, precis som om vi inte syns. Jag var inte med just vid det tillfället, men Molly kom och berättade att pappa stod och skällde ut en farbror och en "slaktare" (hur han nu vågade det) och hon sa att det: "rykte ur öronen och brann i ögonen på pappa". Stackars barn, hemska föräldrar. Men faktum är att här kan man inte mesa, här gäller det att ta för sig annars kör de över dig med buller och bång. Dock måste jag säga att jag har blivit lugnare till sinnet, medan Lenny är som ett rivjärn. Ombytta roller alltså!

I morgon blir en intressant dag! Då är det coffee morning och då har vi ordnat water war för barnen. Vi har köpt vattenpistoler och ska alltså ha vattenkrig. Egen matsäck medtages och oömma kläder. Kriget ska ske vid Speedies där vi alltid träffas inom UN-området. Jag håller tummarna för att barnen riktar sina vattenpistoler mot varandra och inte mot civil och militär personal. Jag kan dock inte ansvara för de som råkar passera och jag håller tummarna för att generalen inte kommer förbi. Om han gör det är jag inte så säker på att jag kommer att lyda order om att censuera eventuellt fotografier som någon tar!!!!!!!!

En särskild hälsning till olyckskorparna i Strömsbro: håll ut, misströsta inte! Det finns de som har det värre....och ni har faktiskt gjort mig en stor tjänst, för äntligen har Lenny slutat tjatat om självrisken på 5 000 som han var tvungen att betala när jag krockade!!!!!!!

Ja, nu börjar det närma sig för hemresa även för Malle och Andreas. Jag tror de har haft en skön och intressant tid hos oss. Men nu ska Malle hem och jobba och sedan väntar sista året på programmet i S-holm. Igår mötte jag upp dem i gamla stan, kände att jag ville handla lite presenter och skicka med hem, speciellt till de som hjälper oss därhemma med huset. Resten får vänta tills vi kommer hem.

Malle och Andreas lämnade lägenheten tidigare än oss eftersom de ville besöka västra Jerusalem där de ultra ortodoxa judarna bor. Undertecknad avrådde från detta eftersom det den senaste veckan har varit flera "riots" där. Anledningen är dels att man beslutat att öppna ett parkeringhus trots att det var shabbat och dels att polisen har arresterat en ultraortodox kvinna (vet ej varför, men de vill uppenbart inte bli arresterade av polis). Hur som helst förmanade jag ungdomarna hur de skulle klä sig, Malin tog en längre klänning på sig och hon lånade en kofta av mig. När jag sedan mötte dem i gamla stan var de väldigt glada då de blivit inbjudna till en familjs hem. De hade nämligen blivit stoppade av en man som frågade på dålig engelska om de var israeler, om de bodde i Jerusalem och om de var judar? Alla frågor besvarades naturligtvis med nej, då bad han dem komma med honom och hjälpa honom. Med vad fick de inte veta och Malin var ytterst tveksam till att följa med, hon såg sig själv bli infångad i ett litet folktomt kvarter där vad som helst kunde hända (jag tolkar detta som att jag förmanat dem bra). Mannen bad dem vänta utanför hyreslängan där han bodde, han sprang upp och kom tillbaka med sin engelsktalande fru som förklarade att de behövde hjälp att knäppa av vattenkokaren. Den hade nämligen slutat fungera, den slog inte av sig själv. Varför detta? Jo, för att det var shabbat (lördag) och dessa människor får inte utföra arbete under shabbat. De får inte ens trycka på knappen till vattenkokaren eller exempelvis trycka på knappen i en hiss. Så om du bor på hotell här under shabbat finns ofta en hiss som går normalt för icke judar och en hiss som går av sig själv mellan våningarna för judar (vilket brukar ta en evinnerlig tid eftersom den stannar på varje våning).

I fredags var vi på Palestinskt firande, vilket var trevligt. Jag hann med  att handla lite keramik, närmare bestämt sex småskålar för tapas, två ganska små fat för tapas, en mellanstor för tapas och en lite större stor för tapas. Jämfört med gamla stan var det billigt. Molly fick en liten henna tatuering, vilket även alla av hennes irländska kompisar också fick. Dagen avslutades med Happy Hour på Speedies, vilket skedde utan min Lenny som då var på väg till Libanon med australienska Rowena och en ny dansk.
















Keelan valde en "sneeeek"!






Lilla Rachel från Irland äter glass i godan ro!

Kvällen avslutades med Hails and farewells, vilket som vanligt var en trevlig historia. Men före denna roliga tillställning med god mat var jag tyvärr tvungen att åka till doktorn med Martina. Hennes brännmärken på foten såg inte bra ut och därför rådfrågade vi UN:s sjuksköterska. Det roliga var att hon var upptagen med att ha lektion med de nya UNMOsarna som kom i helgen om hygien, första hjälpen, HIV mm. Under lektionen fick hon ett samtal från en man som sa att det var ett emergency. Hon trodde att det verkligen var ett emergency så hon avbröt sin lektion, räckte över sina papper till ansvarig training officer (vilket som ni vet är Lenny, he he) och skyndade iväg. Han hade lektionen och när hon kom tillbaka fick de sig ett gott skratt. Hur som helst rekommenderade hon oss att åka till läkare, UN läkaren var inte på plats. Vi fick skjuts av en av de civila fruarna till en arabisk otroligt duktig och trevlig läkare en bra bit härifrån. Han ordinerade salva och droppar för klådan. Med medicin och läkarbesök kostade detta endast 200 svenska kronor. Det är billigare än i Sverige. OM vi hade valt att gå till en judisk läkare eller sjukhus hade besöket minst kostat oss 1 200 - 1 500 kr.


Hela trojkan från norden, Finsland, Norge och Sverige. Dansken saknas dock!

Det är mycket idag.......................
Förmiddag: Coffee morning, vi ska grädda pannkakor och garnera dem tillsammans med barnen.
Eftermiddag: Förhoppningsvis får jag gå på föredrag: cultural awareness
Kväll: Hails and Farewells, vi hälsar nya välkomna och säger hej då till de som ska åka hem. Det kostar en slant, för slanten bjuds man på grillat. Dricka köper man själv på plats.

Ska också försöka hinna sticka iväg och köpa grönsaker, ägg, ost och bröd på marknaden, vilket brukar kunna ta flera timmar. Varför? Jo, för alla råvaror ser så underbara ut att man dels tittar och känner på allt och dels vill man också köpa allt. Ostståndet som vi har hittat går inte av för hackor, ska ni veta! Där finns dansk grönmögelost, äkta parmesan och t.o.m. ost smaksatt med pesto. Urgott! Där brukar vi stå länge och provsmaka och de matar oss gärna, pratar om Zlatan och blonda svenska flicka.

Linus: Hoppas resan gick bra! Malin och Andreas kom igår vid 19-tiden, vilket var tur, för det var väldigt tyst och tomt här! Du är välkommen tillbaka! Ha en skön sommar!

Hej på er alla mina kompisar. Jag har det roligt här. Jag har hittat kompisar som är ifrån Irland. De heter Eva och Keelan. Jag leker också med en pojke från Nepal som heter Ajosh. Vi leker allihopa tillsammans också när vi träffas. Det är roligt. I helgen har jag varit och badat i Medelhavet. Där var många maneter som vi brände oss på så nästa gång måste vi vara mer försiktiga. Martina blev bränd väldigt mycket på foten. Jag ska börja i skolan i augusti och jag kommer att gå i trean här. Jag kommer också att få åka skolbuss till skolan och mamma ska köpa en ny större ryggsäck åt mig på pappas jobb eftersom min är så liten. På pappas jobb finns en affär som kallas för PX och där kan vi handla. Där finns mycket saker som det står UN på, till och med en handdukskjol med kardborreband för killar. Visst låter det roligt! Till skolan måste man ha mat med sig till skolan eller köpa mat i cafeterian där. Jag ääääälskar pizza, det ser ni väl på bilderna. Jag vill skicka en jättestor kram till Tilde, Disa, Emilia, Elsa, Vanessa, Valerie, Irina och Stina. Alla killar kan få en puss!! Ha ha hi hi! Malin får både en kram och en puss!






Jag älskar Pizza.....................

Något som vi aldrig haft erfarenhet av är maneter, i alla fall inte sådana som bränns. Nu har vi i alla fall fått veta att det är säsong för dessa nu. Lenny, Martina och Molly har bränt sig flera gånger och Martina brände sig riktigt illa i söndags. Då åkte vi till en strand lite längre norrut, som var lite mindre och där det inte var så mycket folk. Vågorna slog in och det var som vanligt härligt varmt i vattnet. Plötsligt kommer Martina upp och har blivit bränd, eller bitten by a jellyfish. Hon blev rejält röd och fick blåsor, som nu blivit lite blå. Två israeliska kvinnor hjälpte oss och hämtade vitvinsvinäger blandat med havsvatten som vi hällde över. De sa att hon kommer att få märken och att det var tur att det var foten. Maneterna som finns där är inte färgade, de är genomskinliga och det gäller att vara uppmärksam så att man ser dem. Ett annat knep för att lindra smärtan är att kyla ner omedelbart med is ....................eller att skölja med urin. Dock fanns ingen frivillig i vårt sällskap och Martina protesterade så kraftigt så det var ingen idé med att leta någon annan kandidat!








spår efter manet.....




Två dagar senare

I lördagskväll var vi bjudna till the Aussi house på grillfest, som är Australiensarnas kollektiva boende. Det var en mkt trevlig bjudning med uuuuunderbar mat, minns speciellt grillspett med prawns samt grillspetten med kyckling. En irländare plockade fram gitarren och spelade och sjöng. En del, especially Rowena visade på sångtalanger. Senare på kvällen blev det cigarr (nej, jag stod emot - tycker för övrigt inte om cigarr) och lite dans.




















Nu börjar det likna något!

Återkommer efter att ha haft några mindre bra dagar. Som ni tidigare vet har vi gäster här i familjen och vi har därför hyrt en bil vid vissa tillfällen. I helgen hade Lenny en sk "pick-up" på flygplatsen i Tel Aviv, vilket betyder att han ska hämta nya observatörer som kommer till Israel. Så var även fallet i lördags. Vi bestämde oss ändå för att åka och bada och jag hyrde då en bil för att kunna ta oss hem från Medelhavet på eftermiddagen. Lenny följde också med, men var alltså tvungen att åka till flygplatsen för att hämta folk redan vid 14.00. I syftet att försöka göra en lång historia kort (vilket jag har stora svårigheter med ibland) angående en underbart solig och härligt dag vid havet........................en del av er vet att jag oförtjänt drabbades av flera parkerings böter inom loppet av tre månader  i staden Gävle för några år sedan. Man kan säga att jag blev 600 svenska kronor fattigare även denna månad, fast nu i Jerusalem. Den enda olyckliga och oförtjänta skillnaden var att denna gång tog de även bilen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fattar ni vilka idioter - de tog min hyrbil och jag fick åka och hämta ut den på ett ställe där det även stod BÄRGNINGSBIIIIIIILAR!
Hur som helst så var Lenny arg som ett bi, jag grinade och parkeringsvakten som sa att jag kunde parkera där jag parkerade var svettig efter att ha blivit grillad och utskälld av en rykande elak Lenny.......så en del av Lennys arbetskamrater ger mig numera med ett stort leende kommentaren: "Nice parking, Annika!" En finnländare har extra roligt och säger att han besökt min hemsida: niceparking.com (Lustigkurre).










Strandpromenad!


Ser ni fågeln?


Ser ni glädjen i Lennys ansikte? Det beror inte på stranden, solen och havet.
Nej, det beror på den fagra utsikten som sitter i vattenbrynet, något som han fokuserade
mycket på under dagen......

En del dagar känns det mer än vanligt att man inte är i Sverige. Som jag nämnt tidigare bor vi i ett arabiskt område, vilket teoretiskt sett är det mest säkraste området man kan tänka sig. Dock kan man vissa morgnar mötas av fyra beväpnade uniformerade israeliska militärer när man går ut genom grinden till vår gård. Detta händer titt som tätt och det kallas att de sätter upp en mobile checkpoint, vilket innebär att de stickprovskontrollerar personer och fordon som passerar på vår gata. Första gången blev jag lite rädd, men nu känns det mera obehagligt eftersom de är tungt beväpnade och ser så allvarliga ut. Dock kontrollerar de aldrig UN-bilar eller oss personligen. Innan jag kom hit kunde jag bli alldeles svettig i samband med poliskontroller, men efter att ha bott här kommer jag förmodligen inte att reagera nämnvärt när jag blir stoppad och uppmanad att visa körkortet eller att blåsa. Tänk vilken lugn och annorlunda vardag vi har hemma i Sverige, det ska vi vara glada och tacksamma för!






Malin och Martina med respektive inne på Government buildning


Malin och Martina med respektive utanför Government buildning

Grattis!
Idag för 24 år sedan föddes en flintskallig, rödlätt jäntunge. Hon var ganska liten, jämfört med sina yngre systrar. Vägde cirka 2 kg mindre än Molly, som vägde nära 5 kg. Malin vägde 3 250 kg och var 52 lång.

Idag v ar det alltså Malins tur att fylla år, nämligen hela 24. Eftersom det var arbetsdag för Lenny klev vi upp vid 06.30 och plågade henne med vår skönsång, vilken även denna gång ljöd på engelska för att Andreas skulle kunna stämma in i sången. Malin hade önskat sig äppelkaka och vaniljsås, men ville inte ha det på morgonen. Den åtnjöts istället på eftermiddagen när Lenny kom hem. Istället gjorde vi i ordning baguette med crème cheese (rökt lax) på och kaffe. För att snygga till dem petade vi dit en vindruva på varje snitt. Tack till alla som grattat! Av Andreas fick hon en jättefin sportklocka som kommer att bli användbar eftersom hon löptränar så mycket. Malin har som vanligt fått önskat middag ikväll, kyckling med senapssås och klyftpotatis, broccoligratäng och stekta champinjoner. I kväll ska ungdomarna ut och ta en öl, men det blir en tidig kväll har de lovat.


Grattis Malin!


Som vanligt ser denna familj helt normal ut - en del av oss i alla fall!


Ja, vad ska jag säga - har inget att försvara mig med, det är bara att konstatera
att det är så här illa!


Hej alla där hemma!


När Lennart gick till jobbet fick Snobben vara hans stand in!


Efter ett tag tröttnade vi på Molly,..................


och bäddade ner henne!




Heja Sverige!

Här har ni foton från min första bilkörning här nere. Eftersom vi var så många hyrde vi bil för att alla skulle kunna vara med. Lilla jag i min lilla Chevrolet fick köra mellan två UN-bilar,  the Kelly family först och Erikssons sist. De var väl rädda att jag skulle rymma! Här finns en historia värd att berättas, vilken utspelade sig när käre Lenny skulle hyra bilen åt mig. Han begärde en bil med manuell växellåda, eftersom han visste att jag skulle vägra köra automat. Han fick beskedet att det inte fanns någon. När Lenny därefter förklarade att det inte var han som skulle köra, det var hustrun, sa de med ett leende att det är mycket lättare med automat. Exakt så här sa min käre make då: "Well,  I have spent the last 20 years trying to convince her the same, and I have not succeeded. So now you try, here is my mobile, call her!" Jag fick en bil med manuell växellåda! Hi hi!

När vi sedan skulle åka till Herdarnas ängar åkte den palestinske guiden med mig i min bil och naturligtvis hamnade vi i trafikstockning inne i Betlehem. Jag var tvungen att vända bilen på en smal väg, med bilar överallt i ett kaos och därefter tränga mig förbi alla araber för att ta en annan väg (något många araber också bestämt sig för att göra). Guiden satt tyst ett tag, men kunde väl inte vara tyst. Han var helt fascinerad att jag körde bil med manuell växellåda, han sa att arabiska män inte låter sina fruar köra annat än automat!!!????? Hur som helst klarade jag mig ur kaoset med en palestinier bredvid mig som sa: Mrs, it's time for you to try the arabic way of driving. Don't look at the driver, just drive the car, don't stop, just drive forward. Good, this is the Arabic way, och så skarattade  han, ha ha ha ha! Allt gick bra och jag lovar att jag nu är livsfarlig och vass när jag kommer hem till Sverige!

Vår sista anhalt var herdarnas ängar som ligger i Beit Sahour (en av världens äldsta städer, men inte så många invånare då de flytt pga. kriget), en by strax öster om Betlehem i Palestina. I dag finns tre platser man kallar "Herdarnas äng": en ortodox, en katolsk och en protestantisk. De tre ligger egentligen på samma äng men i olika hörn. Enligt traditionen var det i Beit Sahour som Josef och Maria vilade sig under sin flykt till Egypten. Detta var kanske en plats som inte gav så jättemycket. Man kunde se att här hade varit ängar och kanske lite odlingar. Nu såg man i stället mycket spår av kriget, vilket i sig var rätt sorgligt.

Vi avslutade dagen med att gå på restaurang och äta kebab samt lite smårätter, vilket satt som en smäck! Det var urgott!

Som jag nämnt tidigare var detta något som jag inte trodde att jag skulle få uppleva. Det var helt otroligt att stå precis vid födelseplatsen och inse att jag faktiskt är här och inte en bild i en tidning!!! Vi åkte som sagt tillsammans med irländska vänner och hade ordnat en guide som följde oss mellan de olika platserna. Födelsekyrkan ligger i Betlemhem, vilket i sin tur ligger ca en mil söder om Jerusalem. Betlemhem ligger på Västbanken, vilket innebär att vi åkte igenom en gränspostering.  För oss gick det bra både dit och hem, men om jag hade varit palestinier hade jag inte släppts in i Israel och ibland letar de igenom ens bil.

Jag antar att ni redan vet, men jag säger det igen, Betlehem är alltså platsen ("Davids stad") för Jesu födelse (enligt kristen tradition). Födelsekyrkan är ursprungligen byggde av kejsar Konstantin den store över den plats där traditionen berättar att Jesus föddes. Porten in tillkyrkan är mycket låg, bara cirka 120 cm. Eftersom alla besökare måste böja sig djupt för att komma in, kallas den för ödmjukhetens Dörr. Födelsekyrkan är ett komplex av kyrkor och kloster och den är också påbyggt flera gånger och innehåller bl.a. en grekisk-ortodox del (den inledande delen), en armenisk del och en nyare katolsk del. Genom en öppning i golvet kan man se rester av den mosaik som fanns i den allra första kyrkan från år 325. Av kyrkans tre altare är högaltaret och ett sidoaltare grekisk-ortodoxt, det andra sidoaltaret är armeniskt. Bakom altaret finns en trappa som leder ner till Födelsegrottan. För att komma till födelseplatsen går man ner för den smala trappan och kommer ner i en grotta där födelseplatsen utmärks med ett altare och en silverstjärna. Stjärnan placerades där 1717 men stals 1847. Den som är placerad där nu är en kopia.  Ovanför stjärnan hänger ett 30-tal lyktor/lampor som symboliserar kyrkans grenar. Där finns också ikoner. Där i "grottan" finns dels födelseplatsen och dels den plats där Maria lade Jesusbarnet efter att ha lindat honom. Det är ganska litet därinne, människor gråter och en del lägger sig ner och ber. Det är högtidligt! Detta är svårt att beskriva i ord, kan bara säga att både vi och den irländska familjen tappade talförmågan och gick som i trans därinne. Jag önskar sååå att min mamma kunde ha varit med oss där! Mäktigt, mäktigt!






Grekisk-ortodoxa delen






Golvet från den första kyrkan








På väg ner till födelseplatsen - ned till vänster i bild


På väg ner


Födelseplatsen


"Krubban"


"Krubban"

I en annan del av byggnaden finns också den plats där helgon (enligt katolska kyrkan) Hieronymus (född cirka 347) sägs ha bott i trettio år medan han översatte Bibeln till latin. En översättning som är ursprunget till den katolska bibeln. Här finns också, vad jag förstod, var gravar för en del av de bebis-pojkar som skulle dödas enligt Herodes order.






Bebisgravarna

Hej igen! Idag på eftermiddagen har vi varit på fredagsträff igen och det har blivit en öl för mycket för mig! Man ska inte skriva om sådant på en blogg, men dessvärre är detta den enda sanning jag har att komma med denna eftermiddag. Vi har nyss kommit hem från fredagsöl och på fredagsölen har vi till stor del umgåtts med irländare. Irländare har tydligen inte något bra inflytande på en annars väldigt skötsam och alkoholfri kvinna. Ni som känner mig vet att jag är mycket dålig på att inta alkoholhaltiga drycker och att jag oftast på helgerna dricker Coca cola. Fattar inte hur det kunnat gått sååå åt pipsvängen?? Jag sitter nu därför kl. 17 på eftermiddagen och dricker svart kaffe för att nyktra till så att jag kan servera ungdomarna köttbullar och potatis, som jag tack och lov lagade till på förmiddagen idag. Därefter blir det tävling i Trivial Persuit och vi kommer även denna gång att tvinga Andreas att läsa frågorna...................Idag finns därför inte tid till fler inlägg............................Godnatt (jag ska inte sova, men ni ska väl så småningom!!!!) och vi ses i morgon, vi får väl se om ett besök i Betlehem gjort mig till en bättre människa????????

För 18 år sedan föddes en svarthårig luden sak på Gävle BB. Det var bråttom, vilket resulterade i ilfart transport á la Toyota Tercel och senare även detta håriga flickebarn. Hon är fortfarande hårig, men numera blond. Eftersom detta skedde på stenåldern finns inga digitala bilder att visa.

Idag var det alltså Martinas stora dag: hon fyllde nämligen 18 år och hela trojkan firade henne cirka 08.30 i morse. Hon fick då presenter och kladdkaka, vilket varit hennes första önskemål de senaste tolv åren. Fattar inte att ungen inte kan variera sig lite. I år frångick vi dock traditionen att servera kiwi till, det blev istället vindruvor. Fick dock göra kladdkakan två gånger; första gången blev den gräddad á la mormor, dvs. alldeles för gräddad, i närheten av bränd. Anledningen till fadäsen var den förbenade ugnen, som jag inte lyckats lära mig (ibland ska den vara 25 grader lägre än normal och ibland högre). Gjorde dock om kakan, sänkte värmen och då blev den perfekt.

Vi uppvaktade henne med "frukost" på sängen och vi som var där och firade henne var "systersonen" Linus, syster Malin, Andreas, syster Molly och ma/pa. På distans firades hon av mormor och faster Åsa, farbror Torbjörn och kusin Victoria som hade skickat paket för att gratulera henne på hennes stora dag. Det är ju lite speciellt att fylla 18, man blir ju liksom stor, får rösta och får också köpa mellanöl på Konsum.

Ett separat stort tack till mormor och godingarna på Rävberget! Vi saknar er! Martina blev jätteglad för slanten från mormor och för de underbart fina örhängena från Åsa, Tobbe och Victoria. Ni ska veta att det uppskattades att ni ville vara delaktiga med att göra hennes dag så stor som den faktiskt känns för en 18-åring. Örhängena från Rävberget passade för övrigt perfekt till det armband som hon fick av Linus. 

Resten a v dagen har vi firat på stranden i Tel Aviv och nu är ungdomarna ute och käkar på stan. Ringde nyss och kollade av dem (vilket jag förmodligen kommer att göra tills Malle och Martina står i köket och bryter ihop samt river av en salva mot mig).
 

På lördag ska vi åka en sväng till Betlehem och på söndag blir det nog en sväng till Tel Aviv igen. Vi kommer hyra en till bil i helgen och jag kommer att köra bil för första gången sedan jag åkte hemifrån. Vet inte hur det kommer att kännas egentligen, men det blir ju en mjukstart, bara 20 min körning till Betlehem och kanske lite småsvängar hit och dit när vi väl är där. Ska faktiskt bli kul att få använda både fötter, händer och hjärna på samma gång. När man skriver studiearbeten använder man ju bara händer och hjärna, fötterna finns bara med, stilla och möjligen lite sporadiskt vickandes. Promenera kan man ju också göra utan att tänka, händerna finns liksom bara med, svängandes av sig själva i vinden....... Nä, nu ska det bli riktig gympa! Yeeeaaah! 



Vill inte riktigt vakna!


Här vet hon inte om hon ska skratta eller gråta för vi körde skönsången en gång till .........................


Skönt, nu känner vi igen dig, gumman!


Jättefina örhängen från faster oich farbror och kusin!


Paket från Linus!


Sitter fint på armen.........


Hej alla därhemma!


Vad är det som  är så roligt?????


Vet inte om vi föredrag kladdkaka framför mûslifrukost!


Tel Aviv, here we come!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I morgon är det Martinas födelsedag. Hon fyller då 18 år. Vi ska fira dagen med att åka tillsammans i en 8-manna buss till Tel Aviv. Ska bli mysigt! Idag har vi varit i gamla stan och vallat nykomlingarna. Linus och Martina var där några timmar före oss. Linus, stackar'n, har gått och gått så hans tidigare skavsår har rivits upp. Så i morgon blir det högläge för herr systerson och det blir till att badda med saltvatten............................

Vår hyresvärd är en mycket trevlig och gästvänlig person. Han heter Mustafa och är palestinsk muslim. Han arbetar som domare i högsta domstolen på Västbanken. Hans familj går inte av för hackor, han har sju döttrar och en son, vilket han är mycket glad över eftersom det är tradition för föräldrarna att betala för sina söners bröllop. Mustafa är en högst respekterad och hedervärd man, samtidigt som han är modern och belevad och mycket social och trevlig. Han kan tom ta en whisky ibland. De äldsta barnen är också i juridikbranschen.  Ingen av döttrarna använder slöja, men hustrun gör det.

Häromdagen var det dags för en av döttrarnas förlovningsfest. Vi var inbjudna, men vi avböjde eftersom vi skulle få gäster. Dels skulle Linus komma och dels skulle Malin och Andreas komma (på samma dag, men på olika tider, Linus kl 16 och Malle kl. 04 - det blev två resor till Tel Aviv).  

Nu kommer vi till något som vi i vår familj just nu har hejdlöst roligt åt. Av någon anledning, fråga mig inte varför, har vi sagt att Linus är min systerson. Fattar inte varför vi inte vågade säga att han var Martinas kille, men jag/vi ville väl inte ta risken att nagga Mustafas heder i kanten. Han pratar ju gärna om bröllop. Vem vet, han kanske ställer till med förlovningsfest om vi hade sagt sanningen. Nu säger han att han istället ska ställa till med fest eftersom vi har hela vår familj samlad, ha ha. Det ska bli kul, då får man väl tvinga i sig en och annan kycklinglever antar jag (I vår familje är vi inte särskilt glada i inälvsmat).

Linus själv har egentligen invändningar mot att vara systerson, han tyckte att han hade kunnat få äran att bli placerad i ett något närmare släktskap, som exempelvis son.  Dock konstaterade vi att det skulle vara lite konstigt om vi helt plötsligt fick en son. Linus kämpade verkligen för sin sak, han föreslog till och med lösningen att vi hittat varandra i tv-programmet "Försvunnen" , men vi kom till slut överens om att detta skulle bli för komplicerat - även för en domare. Så nu, varje gång Linus och Martina träder in i arabiska delen där vi bor övergår de från att vara ett par till att vara kusiner, ha ha. De är faktiskt lite lika!

 
Välkommen LInus!

 
Välkomna Malin och Andreas!

Här kommer lite försenade bilder på vår lägenhet. Den är ganska stor, men lite halvdåligt planerad. Duger dock åt oss. Enda problemet är att alla rör är anpassade efter arabiska behov, dvs de är väldigt smala. Detta innebär att man INTE får spola ner papper i toaletten, för då löper man stor risk att torka bajs på golvet. Sedan ska man heller inte diska som "vanligt", vilket jag nu insett och lärt mig.


Mollys lekrum

   
Köket

   
Hall                                      Badrum/tvättdel

 
Jäntornas sovrum

 
Vårt sovrum

   
Vardagsrummet