Igår hade vi främmande från Syrien. Det var den svenska familjen som kom för att turista lite i Jerusalem och vi tog emot genom att bjuda på middag. Det tog även dem 8 tim att resa hit, mestadels på grund av alla gränskontroller. Efter middagen blev vi underhållna av flickorna, som sjöng SingStar. Det var en skönsång som inte gick av för hackor och det gick helt i ABBAS toner. Vi hade en mycket trevlig kväll.

Idag åker Lennart till Libanon med en dansk och en australiensiska. Och jag, som den goda hustrun jag är, klev upp vid 07.00 för att baka kanelbullar så att de kan få lite fika med sig på vägen. Jag kan dock gå i god för att min käre make ska få betala tillbaka all service på något sätt, talar inte om var, när och hur! Själv ska jag och barnen gå till på en Palestinsk tillställning på Government house, det blir dans, mat och lotter med fina priser. Orsaken till firandet är att palestinierna firar någon slags "national" dag.Ska bli intressant och kul! Hoppas vi vinner något för det var mycket fina priser, hotellövernattningar och middagar mm. 

Vi har haft ytterligare en incident i familjen. Enligt min mening var det väl inte så farligt, ett litet misstag bara. Doch överreagerar Lenny. Jag emottar tacksamt tips om hur jag ska få tyst på honom. Nag, nag, nag!!!!! Här kommer anledningen till hans frustration: Kommer ni ihåg att jag berättade om en ostbutik som vi älskar att handla på. Häromdagen fick jag i denna butik dessvärre känna på att det ALLTID är nödvändigt att fråga vad osten kostar innan man handlar. Jag gick nämligen ut ur ostbutiken 600 svenska kronor fattigare, varav en av ostarna kostade 400 spänn. Tror ni att maken blev glad eller? Kääära nååån, han tuggar fortfarande om detta och han vägrar att äta osten på mackan eller i sallad. Nej, den ska ätas med cocktail pinnar, säger han. Guuud, vad jag tycker karlar kan vara långsinta ibland.............. Herregud, jag har köpt skor som var dyrare än detta!!!!!!!!!








Karin, Lovisa, Molly, Amanda och Henrik.