Något som vi aldrig haft erfarenhet av är maneter, i alla fall inte sådana som bränns. Nu har vi i alla fall fått veta att det är säsong för dessa nu. Lenny, Martina och Molly har bränt sig flera gånger och Martina brände sig riktigt illa i söndags. Då åkte vi till en strand lite längre norrut, som var lite mindre och där det inte var så mycket folk. Vågorna slog in och det var som vanligt härligt varmt i vattnet. Plötsligt kommer Martina upp och har blivit bränd, eller bitten by a jellyfish. Hon blev rejält röd och fick blåsor, som nu blivit lite blå. Två israeliska kvinnor hjälpte oss och hämtade vitvinsvinäger blandat med havsvatten som vi hällde över. De sa att hon kommer att få märken och att det var tur att det var foten. Maneterna som finns där är inte färgade, de är genomskinliga och det gäller att vara uppmärksam så att man ser dem. Ett annat knep för att lindra smärtan är att kyla ner omedelbart med is ....................eller att skölja med urin. Dock fanns ingen frivillig i vårt sällskap och Martina protesterade så kraftigt så det var ingen idé med att leta någon annan kandidat!








spår efter manet.....




Två dagar senare