Som ni vet bor vi i ett arabiskt område, vilket betyder att böneutropen avlöser varandra på morgonkvisten (samt några gånger till per dag). Vaknade i morse till vid 04.00 av att böneutroparna började sina böner.  Detta är normalt en ganska avkopplande och skön känsla och jag gillar att lyssna på "sjungandet". Dock inte denna morgon! Den här morgonen lyckades inte alla böneutropare riktigt få till det, det blev liksom inte riktigt synkroniserat enligt mina öron (inte för att jag egentligen vet hur det ska låta, men jag har i alla fall kunnat sova tidigare). Enligt min musikaliska ådra kom de i otakt, (tanken är förmodligen inte att de ska vara i takt heller), och det blev emellanåt väldigt tyst. Men rätt som det var tog någon i för kung och fosterland, efterföljandes med tio andra böneutropare i kanon. För mig, som inte riktigt somnat om, innebar detta ett uppvaknande utan dess like. Annikas sängläge kan bäst beskrivas som svensk gammeltjo snoa med nervryckningar. På detta sätt låg jag fortfarande klockan 06.30 när Lenny gav sig upp ur sängen. Att min make kliver upp ur denna israeliska/arabiska säng är inte heller en helt behaglig känsla eftersom sängen fjädrar så mycket att det känns som att gunga gungbräda när han kliver upp på sin sida. Om han, vilket av oförklarliga skäl faktiskt har hänt, bestämmer sig för att kliva upp på min sida går det bättre. Hur som helst somnade jag om och flög upp när klockan var 09.30. Jag kommer förmodligen att somna tidigt i kväll!