Har glömt att visa er Martinas och min lilla promenad i den Armeiska delen av gamla stan. Gamla stan består ju av fyra delar: den judiska, den kristna, den arabiska och den armeiska. den här dagen försökte vi leta efter lite andra vägar och vi sökte dessutom efter en genväg hem (vet dock inte hur bra vi lyckades, ca 30 min tar det till vår lägenhet). Denna riktning härstammar från området bland annat i Turkiet vid berget Arrarat där Noak strandade med arken och alla djuren klev av (blir ni imponerad av mig eller blir ni imponerad av mig???). Armmenierna anser sig vara i rakt nedstående led från Noak. Vi gick i alla fall genom den armeiska delen i gamla stan, vilket var helt annorlunda än de andra delarna som i motsats till denna kännetecknas av livilig kommerse. Jag låter bilderna tala för sig själva!

Idag klev jag upp kl 07.00 som vanligt och började med att städa hela lägenheten. Jag gav Molly sin medicin vid 08.00 och sedan var det dags att göra frukost åt mig och henne, fortsatte sedan och städa. Därefter fixade jag lunch (tonfiskmacka) och Lelle kom hem och åt vid 12. Efter lunchen ramade jag in lite foton som vi fått utskrivna, satte upp dessa på väggarna. Därefter skrev jag klart min hemtenta (7 st A4 - blääääääääääää, en sten föll från mina axlar - är för övrigt cirka en månad sen med den), som Lelle ska få korrekturläsa. Skickar in den på måndag. Vid 14.30 fixade jag i ordning mig, vi klädde på oss lite mindre svettiga kläder och begav oss till Government building för fredagsöl. Satt där tillsammans med maken och de andra familjerna till 17.30 och sedan gick vi hem och fixade i ordning tacos. Slocknade utslagen framför tv:n vid 21. Slutsats: fattar inte hur jag har haft tid att jobba????????

Det finns en tur som man kan delta i och besöka det ultraortodoxa kvarteret här i Jerusalem. Denna tur skedde i tisdags, men eftersom jag besökte Mollys skola kunde jag inte vara med. Jag ska dock försöka vara med nästa gång. Området heter Mea Shearim och är ett ultra ortodox kvarter som anlades utanför de gamla stadsdelarna i Jerusalem i slutet av 1800-talet. Namnet kommer från första Moseboken, där det står att Isak sådde i landet, skördade hundrafalt ("mea shearim") och välsignades av Gud. Under sabbaten stängs vägar i området av och bilburen trafik får inte förekomma i området då och de tolkar bibeln mkt bokstavligt, vilket också medför att de enligt vad man kan utläsa av media inte är särskilt toleranta mot andra livsstilar. När man åker in i ett sådant område, känns det som att man befinner sig två hundra år tillbaka i tiden. Något som man absolut ska undvika är att åka med bil in i området under sabbaten (från fredag till lördag kväll), vilket vi av misstag gjort vid ett tillfälle när vi skulle till Tel Aviv. Helt plötsligt var vi alldeles ensamma på vägen, det enda man såg var långrockade människor till fots. Vi kände direkt att: nu har vi hamnat fel och nu måste vi snabbt ut, även om det innebär att vi åker på enkelriktade gator. Allt gick bra för oss, men jag har hört talas om folk som blivit hotfullt bemötta och fått stenar kastade på bilen. Som fotgängare är det också viktigt att man följer vissa regler vad gäller sin klädsel i detta område. Vid ingångarna till området finns stora skyltar som informerar om att man inte får klä sig utmanande i kvarteret, vilket innebär att man bör undvika linnen och shorts.

Det speciella med detta område är de ultra ortodoxa judarna som bor där. De kännetecknas av att de klär sig på ett speciellt sätt.  Männen går alltid i svart hatt, har skägg och tinninglockar och bär vit skjorta, svart kostym och rock oavsett tid på dygnet eller årstid. En del detaljer kan skilja sig åt, exempelvis hattsorten, hattens vinkel, tinninglockarnas längd eller strumpornas färg. Gemensamt för dessa människor är dock att de är noga att följa utsatta detaljer avseende klädsel mm inom riktningen samt att ingenting får ändras, allt förs vidare mellan generationer. Männens dagar kretsar kring judendomen och studiet av de heliga skrifterna, vilket sker från morgon till kväll. Ingen tid får ägnas åt moderniteter som tv, radio eller sport. Kvinnorna i Mea Shearim täcker alla sitt hår med sjal eller liknande, går alltid med långärmade tröjor som är höga i halsen, bär lång kjol eller klänning, strumpbyxor och stängda skor. Vem som arbetar och är yrkesverksam i dessa familjer får jag låta vara osagt, men eftersom mannen studerar bl.a. Torah så antar jag att det är kvinnan som försörjer familjen. Något som också kan sägas är att det produceras mycket barn i detta område. Enligt vad jag har hört är det inte alls ovanligt med familjer med tio eller femton barn. Flickorna och pojkarna går också i olika skolor.

Har nu varit till frissan. Är supernöjd med färgen, längden på håret är lite kortare än vad jag egentligen ville, men det märks att killen visste vad han snackade om vad gäller färg och form på mitt ansikte. Han har jobbat i USA i två år, men flyttade hem när han skulle gifta sig. Man kan säga att hans personlighet utstrålade mindre manliga egenskaper, men han var mycket trevlig och som ni förstår så pratade vi massor. Vi avhandlade till och med militärtjänst och liknande, som för övrigt i detta land är obligatoriskt för alla 18 åringar, 2 år för flickor och 3 år för pojkar. Han ville mjuka upp klippningen lite eftersom mitt ansikte är lite brett (??????!!!!!) och han var tvungen att ta bort bottenfärgen för den stack i ögonen på honom, sa han, ha ha hi! Jag sträckte dock på mig när han sa att jag inte hade så många gråa strån och att bottenfärg därför inte är nödvändigt. Han fick mig att lova att bara göra slingor i framtiden och att INTE lägga bottenfärg, så jag lovade!

Igår var jag och Martina till Jerusalem mall och shoppade. Fick inte tag i det jag skulle, men köpte dock ett par skor........Behöver inte några kommentarer eller inlägg över detta. Jag är nöjd med skorna, jag behövde dem, punkt! Café livet i Jerusalem är allt annat än fattigt. Här fikar man mycket och ofta. Så gjorde även vi igår och jag åt en underbar chokladkaka och Martina åt en muffins med chokladsås som heller inte gick av för hackor! Vi var rätt nöjda när vi kom hem.

Mollys sår har äntligen börjat läka och snart är hon tack och lov redo för bad. Hon hälsar till alla kamrater där hemma, hon saknar er mycket. I augusti ska hon i alla fall börja i skolan här i Jerusalem. Vi har bestämt oss för det eftersom vi märkt att hon behöver träffa barn mer än två gånger per vecka, som sker nu. Hon kommer att gå i en skola som heter Anglican International school Jerusalem, som verkar jättebra. Molly kommer att åka skolbuss till och från skolan och de anordnar även aktiviteter på fritiden, simning, sång och bollsporter. Vi jobbar dock vidare med det som vi har med oss från Sverige. Hon är en positiv tjej som inte är sen att hoppa på saker och hon ser verligen fram emot detta! 

Idag är det en speciell dag och jag är jättenervös! Jag ska nämligen gå till frissan här i Jerusalem. Det känns jättepirrigt för i Sverige har jag haft samma frissa i cirka 5 år och nu ska jag bryta det mönstret. I Salongen jag ska till arbetar endast män, mörka, små och en del ser mkt trevliga ut. Jag är ändå nervös!

På tal om frissan! Jag klippte Lennarts hår häromdagen. Ni som känner honom vet att han efter ca tre veckor börjar gnälla om att han är långhårig....så nu var det dags. När jag gick upp till  honom med hans dagliga lunch dagen därpå (ja, det är sant. Jag gör i ordning mat och levererar som den exemplariska hemmafru jag är, kfjflgfhfdghhfdöggd), möttes jag av hans kontorsgranne, som är en kvinna vid namn Gertrud (tror jag) som sa att hon tyckte han blev så bra i håret och att frisyren passade hans skalle (stor hjärna, liten hjärna, smal hjärna, lång hjärna, kort hjärna, bred hjärna???????????). Sedan tillade hon att hon tyckte jag skulle lämna lite tofsar här och där så att inte kvinnorna tittade så mkt på honom, ha ha. Det låter ju bra......... för Lennart! Tror jag blir tvungen att leverera både frukost, mellis, lunch, mellis och middag på dagarna, pyuh!

Igår skjutsade vi Nicklas och Erika till flygplatsen. Det var då dags för dem att åka hem till Sverige efter 6 mån i Syrien och 6 mån i Israel. Vill därför tillägna dem detta inlägg genom att tacka för deras gästvänlighet och tålamod vad gäller att upprepade gånger förklarat vägen till olika platser i Jerusalem. Tack även för trevligt sällskap på midsommarafton, måltider, sängplats, tips på frukost/bagel ställe, andra restauranger, frukthandlare, övr shoppingställen, div turistmål, telefonkort samt inte minst handdukar, skohon, badmössa, tygpåse/tvättpåse, nagelfil och kam (från ni vet var!). Hade dock hoppats på lite mer champagne, men den sorgsna portiern informerade mig om att hotellet numera måste dra åt svångremmen eftersom en del gäster missbrukat denna hospitality och roffat åt sig två glas åt gången (minst) och dessutom vid flera tillfällen per dag (istället för enbart vid ankomst och avgång). Jag försvarade oss svenskar och förklarade för honom att ett sådant beteende absolut inte överensstämmer med svensk sed. Too bad anyway! 

Hur som helst önskar vi er, Nicklas, Erica, den lilla, syster och bror, en trevlig sommar och ett lycka till med ert hus och den lilla. Vi kommer garanterat att besöka er så att vi får träffa den lilla och hennes två syskon. Ni kommer ju faktiskt att bo på vår fd hemmaplan så vi kanske har vägarna förbi.

Glad midsommar på er allihopa!
Här firade vi också midsommar och vi åt sill, Janssons frestelse och laxpaj. Var till "Ryssen" och försökte få tag i vanlig köttfärs (inte kosher), men den var slut, skulle komma hem mer nästa söndag. På grund av detta blev det inga köttbullar, men det var gott ändå tror jag. Vi blev alla mätta och belåtna! Till efterrätt åt vi Lennarts och min favorit: Apelsinpaj med vaniljsås. Enligt Lelles och mina traditioner var detta ett grovt övertramp då vi alltid äter denna paj på julafton. Måste också passa på att tacka Lotta Potta och hennes Patrik från Skövde för att ha delat med sig av detta recept. Vill att ni ska veta att vi alltid tänker på er när vi äter denna paj, vilket rent teoretiskt skulle kunna innebära att vi bara tänker på er en gång per år. Detta stämmer dock inte, vi saknar er och pratar ofta om våra gemensamma minnen i Skövde. En hel del skratt  blir det också, speciellt när vi tänkter på TP och alla gånger som fönstertittaren var utanför vårt hus....... 


Vårt midsommarbord, exklusive mat!


Annika i egen hög person, fullt upptagen med att laga mat i vårt kök!

 


Midsommardags kvällen med fest på Goverment house. Käre tid, vad fint de hade gjort det. Och vad vi dansade....Framåt tolvslaget drog vi dock oss hemåt. Vi hade ju Molly med oss och hon var också trött, efter att ha dansat med en man som höll på att dansa livet ur henne! Synd att inte Malle, Andreas och Linus var här denna helg, då hade de kunnat festa natten lång........




Biljettförsäljning!









Nattens test: ska han få följa med hem eller inte?


Gick INTE så bra!!!!!...????



 
Slutade lyckligt!

Tack återigen Malin, Andreas, Linus och även så småningom min vän Anita N som kommer att förenkla livet för oss här genom att ta med Scans Falukorv, bacon, Axa havregryn, Kalles röda kaviar, nyponsoppa mm. Jag kan inte lova att ni får smaka så mycket, för ni får faktiskt äta korv hemma!  

Nu har vi också kommit in oss i lägenheten. Allt utom det som Lennart skickade med gods från Damaskus är uppackat och vi har städat och lagt ut mattor mm. Vi har köpt lite ramar på Ikea och ska lämna in lite foton för utskrift. I morgon är det midsommarafton och vi ska fira det med lite svensk mat. Nicklas och Erika kommer på middag! På lördag ska vi åka och bada i Tel Aviv. Molly får bara plaska benen lite i vattnet, hon får nämligen inte bada. Hon har drabbats av en infektion i sitt tbc-sår och äter penicillin. På lördag kväll är det barbecue på Government house igen. Ska bli roligt, bra att lära känna lite mer folk.Återkommer om detta!


Molly i vårt vardagsrum!

Igår var vi på Barbecue på FN:S government Building här i Jerusalem. Under kvällen hälsade man de nya FN-observatörerna välkomna och tog adjö av de som skulle åka hem, vilket man här kallar för Heys/Hels (stavning?????) and Farewells. Vår käre Nicklas (nu stavade jag rätt, Nicklas!) åker hem nästa vecka så han var en av Farewells och Lennart tar över hans jobb som ansvarig träningsofficer, vilket innebär att han ansvarar och samordnar träningen för observatörer som kommer hit från olika delar av världen. Hur som helst var Lelle en av Heys/Hels. I presentationen av honom höll en av cheferna ett tal, vilket innehöll lite roliga saker om ens namn, dvs. Lennart Eriksson. Enligt vår familjs erfarenhet ger namnet Lennart inte så sällan uttryck för skratt och lite häcklingar. Ni kommer väl ihåg han som vann en miljon och gick in till chefen, härmade chefen och sa, med tigerjaktstunga, "du har ju hela helgen på dig"...... Den mannens namn var Lennart. Jag tror också att det finns ett humorprogram som heter Lennart, ha ha! Som ni förstår är vi vanligtvis skoningslösa mot min älskade make när det gäller hans namn. Dock........igår kväll.....hände något......som Lennart är mycket stolt över. I presentationen framkom att Ebba Gröns basist hette Lennart Eriksson. Detta var visserligen på stenåldern, så för er som inte vet vilka Ebba Grön var så kan jag tala om att det bandet gick inte av för hackor och att de är ikoner för vår generation 60-talisterna och förmodligen även för många fler. Hur som helst har min make nu tagit fasta på detta, han har växt 3 cm på grund av detta och han tycker numera att det är coolt att heta Lennart! Så nu biter inga häcklingar längre!

   
Välkommen Lennart!

 
Farväl Nicklas!

  

Lägg märke till Nicklas balanssvårigheter! Den  här bilden hade kunna blivit värd pengar.....

   



       
Detta är vår gata!


Detta är trappen ner till vår lägenhet!




Här ser ni vilken utsikt över Jerusalem vi har! 

Ja, nu har vi alltså flyttat från hotellet till vår lägenhet. Det känns bra! Och det som känns ännu bättre är att vi på vägen till lägenheten råkade komma över en bunt med schampo/balsam, dusch gel och hudlotion. Allt luktar mkt gott och för att det inte ska gå till spillo offrade vi oss. Ni kan inte tro hur mycket av detta som går åt i denna värme! Produkterna luktar förresten himmelskt gott och då kom helt klart som en skänk från ovan!

  Några avslutande minnen från tiden på hotellet American colony är naturligtvis badpojken Lennart, som under en dag fick njuta av poolen. Molly, som på slutet inte fick bada hade planerat simlektion åt Martina och sin pappa. Med blocket i handen körde hon stenhårt med dem. det mest minnesvärda härifrån var när Lennart skulle köra två vändor fjärilssim!!!!????? Men, som man säger till barnen: Det är viktigast att man gör sitt bästa! Det var också kul att besöka ZARA, som faktiskt finns här i Jerusalem. Jag köpte inget denna gång, men Martina köpte en snygg kjol och ett rosa linne. Butiken låg i en galleria där det fanns massor av olika affärer, bl a skobutiken Clarks. Måste också tillägga att gamla stan är helt underbar. Där kan jag faktiskt gå hur länge som helst. Häromdagen i gamla stan träffade vi på en katt som såg precis ut som vår gamla katt Kajsa, som dessvärre inte längre finns. Ta inte illa upp, Mr Cat, men jag saknar faktiskt henne mer än dig. Men, men, ge mig tid, Mr Cat och framförallt: bli lite snällare, fräs inte åt mig! Observera att katten är havande!

                        

Igår var vi till Tel Aviv........målet var IKEA och svenska köttbullar och lingonsylt! Jag åt dock lax, vilket var supergott också. Sedan inhandlade vi allt som fattades i vår kommande lägenhet. Vår snälla vårdfamilj, Niklas och Erika, var med och assisterade. Det var rätt kul att kliva in på IKEA för första tanken blev: men, allt kostar precis som hemma! Men det var dock feltänkt, för priserna stod i shekler, vilket innebär att det i svenska kronor mätt ska dubblas, dvs. 9 shekler blir 18 svenska kronor. Som vanligt blev det lite av varje utöver det som var tänkt, men det gjorde inget för min del. Det var bara roligt! Lennart stod dock glad i hågen (inte) beredd med slantarna vid kassan, ha ha!

Tänk att en del fruar är bra fräcka, de har mage att äta champagnefrukost fastän maken sliter för brödfödan..........

Här är vi vid frukostbordet, där jag nu á la Lena har tagit för vana att äta bacon och ägg. Det är förvånansvärt vad snabbt man kan vänja sig vid att äta en redig frukost. Det bådar inte gott inför kommande vecka då serveringspersonal och kockar försvinner lika snabbt som en avlöning. Jag vill dock informera er om att jag inte slöar. Jag kliver faktiskt upp med Lennart och går och tar en kopp kaffe med honom när han  äter frukost vid 07.00 och sedan går jag till gymet och kör crosstraining i en halvtimmer så svetten rinner. Det ska bli såååååå kul att ställa sig på vågen nästa vecka.......om inte någon bättre behövande har snikat åt sig den förståss!

       

Vill rikta ett stort tack till vårt helt underbara värdpar som på ett föredömligt sätt har tagit emot oss med öppna armar och introducerat oss i Jerusalems kulinariska värld samt även så gott de har kunnat visat oss vägen till olika platser. De har inte haft en lätt uppgift!  Jag måste säga att Lennart är mer mottaglig och läraktig än mig vad gäller karta och kompass.



Vill också speciellt tacka för att de visat oss in på den gata där jag idag inhandlade mina första skor sedan jag reste hemifrån. Den stora händelsen skedde i en skobutik i Jerusalem. Jag vill inte dela med mig av min käre makes innersta känslor över händelsen. För husfridens skull log han och plockade fram börsen........ Jag känner mig dock stolt över att det bara blev ett par, för jag kan garantera att fler skor ligger och väntar. 

 

   

Idag har vi varit till ett Argentinskt steak house där Molly och jag delade en portion kyckling och Lennart och Martina delade på en 350 g entricôte. Man beställde potatis separat och fick två stora sallader, bröd samt lite tapas till.  Det blev 250 sheqel, vilket är cirka 500 svenska kronor. En middag för fyra på en restaurang här i Jerusalem går loss på ca 500 kr, dvs. alkoholfri middag. Det finns också möjlighet att äta Falafel eller Schwarba (kommer inte riktigt ihåg hur det stavas), vilket också är gott och absolut inte dyrt. Gemensamt för många restauranger här är att man får mycket mat och vi har därför de gånger vi varit ute och ätit oftast delat på en portion. Vad gäller den judiska maten ska en person som följer de judiska föreskrifterna inte äta kött som är orent, dvs.  fläsk-, kanin och hästkött.  Det går bra att äta fyrfotadjur som både har tudelade klövar och idisslar, vilket är exempelvis nötkreatur, får, getter, älgar, hjortar, rådjur. Grisarna har klövar, men idisslar inte - alltså är de förbjudna. Hästar och kaniner etc. saknar klövar och de idisslar inte, alltså är de förbjudna. Det är OK att äta fiskar som har fenor och fjäll, dock inte exempelvis haj, marulk och skaldjur av alla de slag. Kyckling går bra, men alltså inte blodmat. Kosherkött ska slaktas enligt judisk religiös lag och tappas på allt blod innan man kan laga till det. Köttet blir således lite torrare än vad vi är vana med och många upplever dessutom att smaken inte blir densamma.

När vi ätit ute har jag mestadels ätit kyckling. Måste erkänna att jag längtar kopiöst efter lite italiensk pastamat. Det finns några italienska restauranger här, men dessvärre förlorar jag oftast kampen om val av restaurang eftersom min kära make och vår mellandotter envisas med att vilja äta blodiga köttbitar stup i kvarten. Jag har nu, som en barnunge, tjatat och surat mig till att få äta pasta i helgen. Jag tror att jag ska äta pasta med pesto och har för att få som jag vill lovat att inte sura eller köpa fler skor (Obs: gäller endast för den dagen, håller för övrigt i hemlighet tummarna för att det finns ett skåp i vår kommande lägenhet som kan omvandlas till skoskåp). 

 
Martina har lite långtråkigt, försöker har lite roligt för sig själv utanför hotellrummet.

Vill också passa på att skicka gratulationer till mitt söta kusinbarn Sara som tar studenten i morgon onsdagen den 10 juni 2009, se bilden. Tant Annika och farbror Lennart med barn skickar många kramar och önskar dig lycka till.
Njut med hela ditt hjärta, Sara! Vi ska tänka på dig i morgon! Grattis!

Vi inledde dagen med att promenera ner till centrum för att lära oss vägen. Vår svenska värdfamilj har idag åkt till Egypten på solsemester framtill lördag då alla svenskar i området ska  träffas i Tel Aviv för att fira Sveriges nationaldag. Lennart säger att det inte alls är för att det är Sveriges nationaldag. Han menar att alla träffas för att fira honom. Han fyller nämligen år då, vilket jag tycker är ganska skönt för då är vi lika gamla igen. Jag är så himla trött på att få höra att han tycker om mogna äldre kvinnor............Vi inledde promenaden med att gå ner till centrum för att få oss något att äta. Jag vet inte om jag egentligen vill berätta detta, men jag gör det ändå. Dock vill jag betona att den måltid vi intog inte på något sätt kan lastas mig. Jag blev brutalt nedtystad när jag protesterade mot att äta på Mc Donalds, vilket vi alltså gjorde. Det var en dyr måltid, hela kalaset för fyra personer kostade drygt 300 svenska kronor, vilket gjorde måltiden om möjligt ännu sämre. Promenaden därefter var jobbig, åtminstone för Molly. Hon ville hela tiden ta pauser. Dock upptäckte vi att hon har vissa svårigheter med tidsuppfattningen. Hon har svårt att skilja på 5 minuter och 5 sekunder, vilket kan ha ganska stor betydelse när man vill ta paus 12 ggr/timme. Tack och lov hittade vi en liten park med bänkar som var tillägnade olika judiska människor samt en liten fontän. Denna fontän eller rinnande pöl var förmodligen inte avsedd för att tvätta fötterna i, vilket Molly ändå tilläts göra. Eller rättare sagt, detta var mutan för att få Molly att fortsätta att gå.

Efter vår dyra lunch promenerade vi ända till Jaffa gate, vilket är den stora och mest kända ingången till gamla stan. Gamla stan är indelad i olika delar, en judisk del, en muslimsk del, en kristen del och en arameisk del. Vi gick genom den kristna, judiska och den muslimska delen. Vi valde att inte besöka de heliga platserna (klagomuren mm) den här dagen. Dels hann vi inte för de är endast öppna för turister mellan 07 - 11.30 alla dagar utom fredag och lördag. I övrigt gäller det att hålla i handväskan i gamla stan, här är det trångt, mycket folk och mitt i alltihopa kan tre mountain bike åkare komma farande. Det var faktiskt en gammal tant i den muslimska delen som på perfekt engelska sa till mig att hänga väskan snett över huvudet för att inte mista den. Jag tog till mig hennes råd.  Jag köpte Jesus sandaler till Molly för 90 kr, en kamel (nyckelring) och fyra lakritsremmar. Jajamensan, vi köpte lakritsremmar och de smakade himmelskt. Rent generellt finns samma saker här som i Damaskus, dock fler kristna souvenirer. Jag tycker dock, efter att ha tittat och klämt på grejerna, att dessa väskor, skor, kläder, kors, överkast, kuddar och tusen andra ting är av bättre kvalité här än i Damaskus. Mitt första intryck är framförallt känslan av högtid. Fastän jag inte är direkt religiös känner jag ändå av stämningen här. Här kommer vi att få det bra!

           
  
Detta är Jaffa Gate!

     

Jag sitter nu och tittar ut genom vardagsrumsfönstret och jag ser: gamla stan, guldkupolen och Jaffa gate. Fattar inte att vi är här nu och jag är så glad. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan? Jag tror att jag enklast förklarar det med att komma tillbaka till civilisationen. Här finns trottoarer som man faktiskt kan gå på, bilar stannar när man ska gå över vägen och man riskerar inte att bli ihjälkörd. Men det bästa av allt: här kan man gå klädd hur man vill. Och jag har inga problem med att gå ensam utan att bli visslad på, inga karlar som ropar efter oss när inte Lelle är med och framför allt inga kvinnor som knuffas och blänger.  Jag vill dock betona att det var en intressant upplevelse att leva i Damaskus och att det är viktigt att komma ihåg att de inte är så vana att se västerlänningar. Jag menar, hur skulle ni reagera om ni mötte en gnu mitt i Gävle? Ni skulle glo också, även fast ni sett dem på tv flera gånger. En del syrier, även om de inte är så många, är mer vana än andra att se västerlänningar. Problemet var dock att man inte alltid visste var de människorna höll hus i denna 15 miljonersstad (Christina, man tror faktiskt att det är upp emot 15 miljoner invånare i Damaskus, 8 miljoner är den officiella siffran.  Fantastiskt, va?).

Vi bor nu i den lägenhet som vi den 12 juni ska ta över efter en svensk familj som ska åka hem. Nästa vecka kommer jag och barnen att få bo på hotell i stan i väntan på detta. Lennart ska jobba och kommer förmodligen att bli borta några nätter eftersom hans nya tjänst medför att han måste besöka UN-personal i diverse länder i området. Jag tror nog att jag och barnen överlever fem nätter på hotell (med pool), Jag måste ändå medge att det börjar bli jobbigt med att leva i kappsäck. Jag längtar tills vi får slå oss till ro i lägenheten, åka till Ikea och köpa lite pynt och göra hemtrevligt tills Malin, Andreas och Linus kommer (och alla andra som kommer, ha hi hi!)

Vill passa på att säga att jag längtar efter alla er där hemma, mamma, syrran, svägerskan Åsa och broder Torbjörn, farmor, alla arbetskamrater inklusive LOC, LH och CO (hii hi), Anita N (har inte sprungit en meter, men jag väntar på vågen = den som man står på, som kommer med packningen, förväntar mig att den visar bra resultat ändå) och många många fler. Och tack alla ni som följer oss via nätet. Det är så roligt!

Vi hälsar också återigen till de håriga Stockholmarna Törnrosa och surkatten Mr Cat (som för övrigt turistar i Gävle i helgen), som vi saknar jättemycket. Molly sänder också en hälsning till Kajsa, Arne och Fia och alla sina kompisar i skolan och även sin kusin Rebecka med stort R, som Molly pratar om oavbrutet.

Vid cirka 08.30 gav vi oss iväg, blev hämtade med UN-buss och åkte sedan mot Jordaniens gräns. Där bytte vi bil, vi blev hämtade av en annan UN-bil. I bilen satt militär UN-personal och en civil UN-personal som hjälpte oss och skjutsade oss in till Jerusalem. Vi var framme cirka 16.00 på eftermiddagen. Vi var helt slut, hade inte ätit eller druckit annat än frukt eller vatten under dagen plus att det var kopiöst varmt. Själva bilresan var inte det värsta. Det värsta var all väntan och allt krångel vid gränsövergångarna och de s.k. checkpoints, som totalt under dagen var upp emot nio stycken. Själva resan skulle i tid räknat kunna halveras utan alla kontroller. Vid kontrollerna/gränserna gällde det att ha tålamod, för vi fick vänta, vänta och åter vänta. Om någon vakt eller militär tyckte att det saknades en stämpel fick vi åka tillbaka till föregående vaktpostering och köpa en stämpel, vilket faktiskt skedde vid ett tillfälle. I Jordanien fick vi betala för en månads visum, vilket vi ska nyttja till att besöka Petra såvida det inte är för varmt nu. I så fall löser vi nytt visum senare i höst och åker då. Måste också tillägga att personalen vid gränsen till Jordanien var mycket trevliga, artiga och tillmötesgående. När vi senare kom till Israels gräns var kontrollerna hårdare och mycket ingående. Vi fick också frågor som: har du något vapen med dig? Har du packat väskorna själv? Är alla väskor dina? Vad ska du göra i Israel? Där var tre olika kontroller, två av dessa bestod av tungt beväpnade tjejer, som inte såg äldre ut än Martina. Ja, de var uniformsklädda snygga tjejer med solbrillor, som till och med hade fått både Lennart och den andra UN-militären att hoppa om de hade beordrat dem. Den civilanställde som vi hade med oss berättade att tjejerna är mellan 18 - 22 år som gör värnplikten under två år. Vi hade dock turen att slippa kontroll/genomgång av allt bagage, vilket skedde förra gången Lelle åkte. Då hade de till och med fått ta av sig skorna. Vår resa gick sedan vidare genom Västbanken in till Jerusalem och vi fick se både palestinska och israeliska bosättningar på vägen. Av förklarliga skäl har jag inga bilder på detta.

 

Vi promenerade också omkring i gamla stan och besökte moskén, vilket var en något suspekt upplevelse, men mäktig. Mitt i moskén finns en grav med inglasade väggar runtom. Där sägs Johannes döpares huvud ligga. Har ingen aning hur mycket sanning det ligger i detta! Lennart tyckte i alla fall att besöket i moskén kändes bra, se filmen som framöver kommer att klippas in i den nya versionen av "stjärnornas krig". Notera att jag och barnen även fick gå på männens sida i moskén eftersom vi var turister.

                            

Här poserar Molly med all personal på vårt favoritcafé, som för övrigt bakade underbara tårtor och bakelser. Just den här kvällen köpte vi en liten chokladtårta och delade på. Jag tvingade Lennart att äta upp sin bit så att inte jag var den som hade ätit mest! Han som har glasögon och som står rakt bakom Molly med händerna på hennes axlar var helt betuttad i Molly. Han har knäppt kort på henne och hon har fått vara med i bakom disken. Jag tror hon har fått en låda bakelser och bröd med sig hem varje dag (vi har inte fikat varje dag, vi har köpt frukostbröd av dem). Mannen är i alla fall Palestinier och när vi pratade med honom var vi tvungna att kalla Israel för Palestina. Molly fick en nyckelring som var en kartbild av Israel, men med Palestinas flaggfärger. Den gömde vi långt ner i packningen när vi skulle åka över gränsen. 



 

Av den här mannen gjorde jag ett kap vad gäller två vävda dukar. Köpte en vit 3 m  x 1,5 m och en vinröd 3 m x  1,5 m) ungefär som linnedukar, men totalt strykfria. Alla som har varit här i Damaskus har samlat på sig ett antal. Ni förstår säkert att vi fick det bästa priset. Betalade ca 200 svenska kr per styck (att jämföra med en linneduk i samma storlek som säkert går loss på 1 000-lappen. De andra "tanterna" hade handlat av en man som gav rabatt åt FN-personal, men de betalade över 300 för en duk. Är jag en fena på att förhandla eller är jag bättre än bra????????????