Här poserar Molly med all personal på vårt favoritcafé, som för övrigt bakade underbara tårtor och bakelser. Just den här kvällen köpte vi en liten chokladtårta och delade på. Jag tvingade Lennart att äta upp sin bit så att inte jag var den som hade ätit mest! Han som har glasögon och som står rakt bakom Molly med händerna på hennes axlar var helt betuttad i Molly. Han har knäppt kort på henne och hon har fått vara med i bakom disken. Jag tror hon har fått en låda bakelser och bröd med sig hem varje dag (vi har inte fikat varje dag, vi har köpt frukostbröd av dem). Mannen är i alla fall Palestinier och när vi pratade med honom var vi tvungna att kalla Israel för Palestina. Molly fick en nyckelring som var en kartbild av Israel, men med Palestinas flaggfärger. Den gömde vi långt ner i packningen när vi skulle åka över gränsen. 



 

Av den här mannen gjorde jag ett kap vad gäller två vävda dukar. Köpte en vit 3 m  x 1,5 m och en vinröd 3 m x  1,5 m) ungefär som linnedukar, men totalt strykfria. Alla som har varit här i Damaskus har samlat på sig ett antal. Ni förstår säkert att vi fick det bästa priset. Betalade ca 200 svenska kr per styck (att jämföra med en linneduk i samma storlek som säkert går loss på 1 000-lappen. De andra "tanterna" hade handlat av en man som gav rabatt åt FN-personal, men de betalade över 300 för en duk. Är jag en fena på att förhandla eller är jag bättre än bra????????????