På grund av att vår farfar hastigt avlidit har jag och barnen bestämt oss för att åka hem tidigare än beräknat. Vi håller på att packar godset, som i och för sig inte kommer att gå iväg förrän om ett par veckor, men som likväl måste packas innan vi åker. Lenny kommer att stanna kvar och jobba, men han åker hem en vecka senare för att sedan återvända efter några dagar. Han kommer hem för gott den 19 december. 

Som ni förstår har det varit några omtumlande och känslomässiga veckor. Jag kommer nu att försöka följa upp vår Egypten resa och även hemresan. Vi ska också försöka hinna ta oss till gravkyrkan och gå Via Dolorosa innan vi åker hem. Packning av gods kommer jag att försöka klara av själv eftersom Lenny jobbar under dagarna. I morgon ska vi till Mollys skola och prata med hennes fröken och få till ett bra avslut för henne i skolan.  

Resan i Egypten har varit kantad av sorg, men vi har försökt att njuta och hålla modet uppe samt försökt att "sieze the moment". Stor hjälp har vi haft av våra vänner Irländarna och finnarna som kom till Taba i Egypten och piggade upp oss och gjorde oss lite gladare mitt i allt det sorgliga. Alla har varit helt underbara och jag tackar speciellt finska Henri som kom till Taba och hans familj, som i och för sig befinner sig i Finland, men som jag vet tänkt på oss. Jag tackar också speciellt Irländska familjen Kelly, som ställt upp fantastiskt och tagit hand om Molly när vi valde att åka hem tidigare från Egypten. Känslorna har gått upp och ner för hela familjen Eriksson, vi har haft svåra stunder då vi varit ledsna och inte förstått vad det är som händer. Vi har med hjälp av vänner försökt att göra vistelsen i Egypten så bra som möjligt utifrån förutsättningarna, Det känns som att vi är redo för hemresa, vi kommer att sakna alla här, men familjen är viktig och det känns bra att åka hem nu. 


Gosi-gosi-Molly