Packa,  packa, packa - väga, väga, väga! Vi höll på hela natten och oavsett vad Lelle säger så beror övervikten inte på mina skor. Jag plockade ur två par av Mollys skor och ett par av mina. Dessutom prioriterade jag bort alla handdukar och sängkläder. Vi måste helt enkelt köpa nya i Damaskus! I värsta fall får vi använda "kronans" gröna handdukar några dagar. Går ekonomin inte ihop kan vi ju alltid öppna skoaffär, som min käre make brukar säga. Vi är trötta, pirriga och har inte haft ro att sova på hela natten. Molly har dock slocknat på soffan framför tv:n.

Ha det bra allihopa där hemma, snart åker vi.......klockan 03.30 hämtar taxin.

 

Redan när vi gick ner för landning förstod man hur annorlunda miljön här är, det var sand, sand, sand och inget grönt. När vi steg av planet slog värmen emot oss. I ankomsthallen stod Lennart och väntade. Det var häftigt och konstigt på samma gång. Inne på flygplatsen blev vi stoppade av en man som ville ta kort på Molly, han var fascinerad av hennes blå ögon och blonda hår. Väl inne i Damaskus och även på vägen dit såg man beväpnade vakter överallt, civil eller militärpolis. Civilpolisen har ofta snygga svarta byxor och snygg skjorta med stort vapen på ryggen. Första kvällen tillbringade vi på Ismac-house, som är FN:s outstation här i Damaskus. Det var jättetrevligt och alla var så vänliga och välkomnande mot oss.