Direkt efter att vi varit i Sednaya åkte vi vidare till Maaloula som ligger ett par mil därifrån. Denna by ligger mitt i berget och det är också en stor turistort. Anledningen till detta är att detta är en av de få platser där man fortfarande talar arameiska, dvs. det språk som Jesus talade. Vi parkerade bilen och gick från St Sergius kyrka upp till klostret St Tekla. Vägen dit var bokstavligt talat en öppning i berget, det var höga bergsväggar fulla med grottor där folk faktiskt både har bott och begravt sina döda. Vägen tillbaka till bilen från klostret till kyrkan blev en ny upplevelse. Vi praktiskt taget gick inne i byn/berget, bland trånga gångar/grottor och på sand, sten och grus. Folk vi mötte stannade och tittade på oss som om vi var tokiga. Barn ropade och vinkade, de tyckte väl vi såg för roliga ut i våra konstiga kläder. Martina och Molly var tvungna att sätta sig och vila flera gånger eftersom det var uppför, nerför och uppför igen. Lennart fotograferade byggnadskonstruktioner, som var allt annat än modern ingenjörskonst. En del ställen sprang vi förbi eftersom man trodde att taket skulle rasa när som helst.....Detta bor folk i!!!!!!! Här och där låg en sko, både kvinnoskor och skor för män. Vi skämtade och sa att skorna är kvar från en stackare som istället för brödkaveln har fått en sko i skallen av frugan.

Tekla var en kvinna som helgonförklarades av guvernören i staden, som även var hennes pappa. Det var också han som senare dömde henne till döden på grund av hennes något radikala idéer (har ingen aning vad som var radikalt med henne). Historien berättar att han först bestämde att hon skulle brännas på bål, men vid ceremonin öppnades himlen och det började ösregna. Han bestämde sig därefter att hon skulle slängas till lejonen, vilka visade högst motvilliga att sätta tänderna i henne. Fadern började förlora tålamodet och bestämde då att hon skulle halshuggas. Nu visade det sig att Tekla var en smart tjej. Hon lyckades rymma, förklädd som "gud vet vad" (uppfattade inte detta), och hon levde sedan bland annat i grottor i berget. På 1960-talet fastslog påven att denna historia var humbug och han deklarerade därmed att Tekla skulle fråntas sin helgongloria.

Det som var spännande med besöket i Maaloula var att man kom lokalbefolkningen lite närmre.  Vår promenad gjorde att vi kunde se lite mer hur folk bodde i byn, fattar dock inte hur sjutton de hittar hem med alla små och trånga gångar, grottor och trappor.  Det går mer och med upp för mig hur bra jag har det och jag tror eventuellt att jag ska inge löfte om att aldrig klaga på Lennart när han vill reparera och rusta allt själv....hoppas dock att han inte läser detta, för då har jag bitit mig själv i svansen eller sk-it i det blå skåpet (som Lennart brukar säga).

         
       

         
                    
  
Detta är byn vi gick igenom.