Mer info om vår lägenhet: Innan vi åkte visste jag att det skulle bli tufft, kanske särskilt tufft för mig som ibland kan vara onormalt strukturerad. Jag var förberedd på att livet det närmaste halvåret skulle bli enklare och mer primitivt än det jag är van med. Dock tar den lägenheten som vi bor i kanske ändå priset! - När vi lagar mat måste vi vara noga med att tappa ur vatten lite i taget, för annars hinner inte vattnet rinna undan, det rinner då istället ut på golvet. Alla lysknappar glappa, på nätterna kan lampor tändas och släckas. Detta är ett problem eftersom vi måste ha badrumslampan tänd för att inte kackerlackan som bor där ska komma fram. Ugnen i spisen fungerar inte. Väggarna är mycket tunna mellan sovrummen och dessutom  består halva väggen av glasrutor så vi kan nästan stå och titta på barnen när de sover. Och det värsta av allt: grannarna vaknar när vi ska sova. Cirka kl 00.00 på natten startar dansen i lägenheten ovanför.  De sjunger mycket livfullt och där finns också en farbror som förmodligen inte har mer än ett ben. Varför tror jag det? Jo, utifrån det oljud han för drar jag slutsatsen att han måste ha minst en käpp som han stampar takten med. Det är kul när folk har roligt, eller hur? Lägenheten är dessutom svindyr, vi betalar 1 400 amerikanska dollar för den och då ska ni veta att vi bor billigt jämfört med andra FN-familjer här. Den andra svenska familjen betalar 1 600 dollar. Guuud, vad vi bor billigt i vårt hus i Höjersdal.

Jag undviker att gå på trottoarerna, eller rättare sagt: oftast finns det inte plats att promenera där eftersom det står bilar parkerade där. Anledningen till att jag undviker trottoarer är att alla tanter slänger ut skitvatten eller vad det nu är från balkongerna. Det är också så att det sitter luftkonditioneringsaggregat överallt på husen och dessa släpper ut vatten titt som tätt. Har man otur får man detta i skallen, vilket min käre make fick.....vi tror åtminstone att det var sådant kondensvatten............eller rättare sagt: Lennart hoppas att det var det.