Efter det här inlägget kommer Martina förmodligen att idiotförklara mig igen - hon är inte så mycket för skitprat. Men det är jag och jag tycker att om jag ska blotta mig genom att blogga så är det lika bra att jag gör det ordentligt. Känner att det är viktigt att alla ni där hemma ska få möjlighet att leva er in i vad jag/vi upplever...........

På natten har vi lyset tänt på toaletten! Varför? Jo, för kackerlackornas skull. Detta är lite överdrivet skrivet, för än så länge har vi bara sett fyra, två i staden, en utanför lägenhetsdörren och en på vår toalett. Det var inte jag som såg den som var på toaletten, det var min käre make..............

Vår lägenhet ligger i källarplanet av ett hus, vilket är bra för det blir inte så varmt där. Vi har också en uteplats med utemöbler. Där skulle det kunna vara mysigt att sitta och äta exempelvis frukost, men vi törs inte. Varför? Jo, för grannarna ovanför har en osedvanligt korkad rutin att varje dag göra ren sin balkong med vatten och skurborste eller sop, vilket innebär att de skrapar ut skiten/skitvattnet ner till vår uteplats. Vi riskerar därför att få en tunna vatten över oss om vi skulle sitta där och gud vet vad som är i det vattnet. En gång när Lennart satt ute, i början när han bodde här, fick han en matta över sig, ueäurkkk!.......

Återkommer ännu en gång till våra magar. De lever, bokstavligt talat, dvs. de lever som sjutton! Ingen av oss är sjuka, men jag kan lova att fortsätter det så här så är jag nere på matchvikt snart igen. Priset tar dock Lennart, som går oftare än mig. Molly har inte påverkats alls. Och jag vet inte hur jag ska beskriva situationen för Martina. Jag tror att det kanske är bäst att hon får beskriva sina vanor själv, jag vill ju inte strö salt i såren, he he! Jag kan dock klart konstatera att denna situation ännu inte har övergått till sjukvård, jag bedömer i enlighet med gällande regler att situationen är att betrakta som egenvård än så länge.