Imorse gick jag och finskan upp och tränade vid 9 och vid 10 tog jag irländskans barn med mig hem för hon skulle sitta som sekreterare på ett möte för ladies club. Väl hemma duschade jag och sedan gjorde jag i ordning smet för chokladvåfflor, som jag skulle ge ungarna till lunch. Jag gjorde 1 1/2 sats för att det skulle räcka och dessutom skulle Andrea komma och hämta ungarna efter mötet. Tänkte att hon också kunde få en och annan våffla med glass. Jag gjorde mig beredd att grädda, men smakade på smeten först. Tyckte att den var lite för vek så jag hällde i lite mer kakao och tog sockerpaketet och hällde i mer socker. Smakade igen................................järnspikar, vad äckligt, jag höll på att kräkas över diskbänken, skrek till och sedan  insåg jag att jag hade hällt  i salt i stället för socker. I mitt huvud florerade alla möjliga svordomar på både engelska, svenska och finska. Sedan var det bara att hälla ut smeten i toastolen, skicka Martina upp till finskan och låna mer mjöl samt ställa sig och göra i ordning ny smet. Allt gick bra, ungarna åt, men hade  hejdlöst roligt åt den konstiga svenska tanten som gör våfflor med 1 dl salt. Keelan, var den som var mest misstänksam för han sa: "Annika, I just remembered that I dont like woffles. You know, I forgot!" Men han åt när han såg att storasyster åt!

Ikväll ska grilla med irländare, amerikan och finnar. Det är knytis och vi har bidragit med kyckling- och tigerräkor grill spett samt taboleh, som är en libanesisk sallad gjord av bulgur, finhackad gurka och tomat, koriander, persilja, citron och olivolja. Ska bli roligt! Martina ska också vara med, trots att hon inte är riktigt bra i sin förkylning. Hon hostar fortfarande och är snuvig, men det verkar som att hon är på bättringsvägen. Tror inte  att hon har fått svininfluensan (förhoppningsvis).