Vår resa började alltså i lördags då vi begav oss till Eilat och bodde på hotell där en natt. Hotellet hette Marina hotell och var inte det bästa jag bott på i mitt liv. Lägenheten var skitig, jag sa till om omstädning två gånger. Dessutom ville de ha betalt i dollar, men de hade ingen växel att ge tillbaka när vi inte hade jämna pengar. För att ge tillbaka växel ville de ta ut en växlingsavgift av oss. Naturligtvis vägrade vi betala tills detta löst sig, vilket det gjorde när vi lyckades leta på jämna pengar några timmar senare. Hotellet var också dyrt i jämförelse med det som vi skulle betala i Taba och som var tio gånger finare. Vi hann med lite sol och bad i polen och vi promenerade lite längs strandpromenaden på kvällen, vilken för övrigt på vissa ställen påminde lite om Bulgarien…..… marknadsstånd, hoppborgar, ballonger, porträttmålning och inte att förglömma: möjlighet att fläta håret. Dagen efter åkte vi till Dolphin Reef och bokade dykning på onsdagen kl. 14.00 då det var lite mindre folk där. Alla Israels invånare verkade ha styrt sin kosa till delfinerna denna dag.


On our way to Eilat! Time for some coffee and pasta sallad.....monkeys are also welcome!


Time to go.....


At the hotel in Eilat


Harbour in Eilat


Boardwalk in Eilat



Molly in her newly bought Crocks.....

På söndagen fortsatte vi till Taba strax efter lunch. Att komma ut ur Israel var inte något problem, men att komma in i Egypten var en annan femma. Det tog oss ca 2 timmar innan vi satt i bilen och var på väg mot Taba.


Time for boarder crossing to Egypt


It is important to wait for your turn, Lenny! (He is not very positive here)

Vi inledde med att gå in i en byggnad, fylla i ett formulär (namn, födelsenr, adress, female/male) som vad vi förstod skulle intyga att vi inte var smittbärare (svininfluensan antar jag). Denna lapp lämnades till en egyptier som inte gjorde ngt annat än att dela ut pennor och ta emot lappar. Sedan genom en metalldetektor (också en vakt som såg farlig ut), vidare in till en annan kur där vi skulle visa upp passen. Står och köar, kommer fram, får veta att vi måste fylla i ytterligare en lapp med samma uppgifter. Vi går ur kön, fyller i lapparna, står i kö igen…..men icke….det räcker inte. Han släpper igenom mig och barnen, men inte Lenny, som börjar bli irriterad (vid det här laget vet ni att Lenny inte kan köa och detta var ingen bra miljö för honom). Egyptiern pratar om Lennys pass, jag fattar egentligen inte vad problemet är, men ytterligare en egyptier tillkallas och Lenny följer med honom ut ur byggnaden. Vi ser ryggen på dem när de går och där står vi, bland alla både trevliga och otrevliga människor (varav en del utifrån vad jag kunde se har svårt att reglera salivavsöndringen, det blir liksom sådana där vita grunkor i mungiporna som klibbar upp och ner när de öppnar munnen). Många ville naturligtvis också prata med oss. Vi väntar och väntar och efter ca 20 min kommer Lenny tillbaka och han passerar genom kontrollen……Lenny är nu riktigt arg, men talbar!



One fuse is gone for Lenny.........

Vi går vidare till en annan byggnad som vi visas till via ett pekfinger, Lenny går in, kommer ut, allt är klart. Vi åker vidare till gränsvakten, som nekar oss passage. Han skickar oss tillbaka, pekar och säger bom bom.


Now the other fuse also broke ..............

Vi fattar inget, men åker tillbaka till föregående byggnad, rådfrågar en av gränspoliserna, som säger nej, allt är OK. Vi åker tillbaka igen, men skickas en andra gång tillbaka med orden bom bom. Fasen, karln kan inte prata engelska och det värsta är att han blir irriterad för att vi inte fattar vad han menar med bom, bom.  


Stamp.......but the wrong one..........

Tillbaka till samma ställe igen, en man ger oss en papperslapp med en stämpel, som vi stolt visar upp för vakten vid gränsen igen. Lenny är nu påbättre humör och han är dessutom övertygad om att vi ska få åka in i landet……NEEEJ, fel stämpel. Nu blir lilla Lenny riktigt upprörd, han parkerar bilen, kliver ur och tvingar med sig denna vakt (som för övrigt är så rynkig så om man inte såg tungan, han har knappt några tänder, kunde man ha tagit fel ögonen och munnen). Efter 15 min kommer han tillbaka med en ny vanlig papperslapp med en stämpel på, vakten som följde med honom är mkt sur nu. Hur som helst är denna stämpel vår inträdesbiljett till Egypten och nu släpps vi igenom.


At last - through to Egypt!

Felet var att en av vakterna glömt att ge Lenny denna stämpel när han gick iväg första gången inne vid passkontrollen. Kan kort konstatera att känslan av att helt vara i militärens händer i ett land i mellanöstern tilltalar mig inte!



Red Sea - nice view!

Miljön man åker förbi längs vägarna är vacker och omtumlande. Det känns som att man är i ingenmansland, vilket man i och för sig är också, och det sista man vill är att få fel på bilen.


SAS Radisson, Taba


This is just for show - The chaufför is photographer


Pool area - yes, we can live with this!!!!!


All fuses back - Thank god! Lenny is relaxing by the pool



Vi hade bokat all inclusive, men det hjälper ju inte när man inte kan äta allt. Vi undvek sallad, is och dryck såsom juice vilka blandas med vatten. Det var flera på hotellet som blev sjuka, men vi klarade oss tack och lov. 
 

Tired and hungry