3 gånger.................den 10 sept. 2009
I går kväll hade Molly en traumatisk upplevelse i vårt badrum. Hon gick in dit och satte sig och skulle göra det man gör där.........efter ett tag skriker hon och ropar på mig. Jag springer dit, hon skriker: en ÖDLAAAAAAA och så pekar hon i hörnet på badrummet. Jag tittar och mycket riktigt är där en ödla, som i och för sig inte är stor, står helt stilla, men som jag upplever stirrar på mig.
Jag lyder min första, men inte bästa, reaktion, vilket är att rusa ut, stänga dörren samt ropa på Martina (jag var ju rädd att den skulle smita ut ur badrummet och försvinna i vår lägenhet för att hittas i sängen en morgon efter att Lenny gått till jobbet). Det var tur att Martina var hemma så att hon kunde ta ödlan i en burk och rädda den från att bli mosad eller nedspolad i toaletten (hon gick ut med den och slängde den i slänten utanför huset).
Naturligtvis satt Molly under tiden fast på toaletten, utan att ta sig någonstans, tillsammans med sin, som det verkade, värsta ovän ödlan. Ungen skrek och började få panik innan Martina kom in dit och fick tag på den rackarn. Vill tillägga att detta inte är ett beteende som jag är stolt över, jag ber Molly så mycket om ursäkt, och jag hoppas hon inte får bestående men av detta.
Idag bytte vi kassa endast tre gånger och det är rekord för oss! Som ni förstår har vi varit och handlat mat.
I första kassan stod vi och väntade ett tag innan vi insåg att kassörskan och kunden hade en dispyt om slutsumman, vilket inte är helt ovanligt. Vi bytte kassa!
Andra kassan vi ställde oss i var ett misstag redan från början, vilket vi skulle ha insett när vi såg kärran som de två tanterna före oss hade. Den var fullkomligt överbelamrad med mat. Det var inte så många olika sorter, utan de hade handlat ca 10 påsar mjölk (ja, påsar), ca 4 paket kyckling, 5 paket annat kött, ca 7 paket flingor osv. Vi insåg snart att kassörskan aldrig skulle fixa detta på ett effektivt sätt så vi bytte kö igen.
Nu kom vi till en kassa som såg helt OK ut. En ultraortodox kvinna stod framför oss, hon hade också handlat mycket (hade förmodligen ett antal hungriga barn), men hon var kvick och effektiv när hon lade upp varorna på bandet. Men nu kommer vi till det ständigt återkommande problemet...............kassörskan.............som uppenbarligen inte hade för avsikt att producera.........jag kan därmed gott konstatera att i jämförelse med min arbetsgivare så är israelisk statistik avseende produktion på mataffärer obefintlig. Och så bytte vi kassa igen.
Rätt som det är öppnar en kassörska kassan bredvid. Denna kassörska har vi träffat tidigare och hon var inte direkt glad och serviceminded mot oss då. Hur som helst så stod vi helt plötsligt först i kön i hennes kassa och hon skrattade och, vad vi förstod, skämtade med oss på hebreiska och så skrattade hon lite till. Lenny blev så glad att han spelade med och låtsades förstå vad hon sa och skrattade med henne, och för första gången när vi knallade ut ur en mataffär promenerade han med ett brett leende på läpparna.........och så var sagan slut och vi levde lyckliga i alla våra dagar!

08-orna Törnrosa and Mr Cat socializing in Stockholm!
Jag lyder min första, men inte bästa, reaktion, vilket är att rusa ut, stänga dörren samt ropa på Martina (jag var ju rädd att den skulle smita ut ur badrummet och försvinna i vår lägenhet för att hittas i sängen en morgon efter att Lenny gått till jobbet). Det var tur att Martina var hemma så att hon kunde ta ödlan i en burk och rädda den från att bli mosad eller nedspolad i toaletten (hon gick ut med den och slängde den i slänten utanför huset).
Naturligtvis satt Molly under tiden fast på toaletten, utan att ta sig någonstans, tillsammans med sin, som det verkade, värsta ovän ödlan. Ungen skrek och började få panik innan Martina kom in dit och fick tag på den rackarn. Vill tillägga att detta inte är ett beteende som jag är stolt över, jag ber Molly så mycket om ursäkt, och jag hoppas hon inte får bestående men av detta.
Idag bytte vi kassa endast tre gånger och det är rekord för oss! Som ni förstår har vi varit och handlat mat.
I första kassan stod vi och väntade ett tag innan vi insåg att kassörskan och kunden hade en dispyt om slutsumman, vilket inte är helt ovanligt. Vi bytte kassa!
Andra kassan vi ställde oss i var ett misstag redan från början, vilket vi skulle ha insett när vi såg kärran som de två tanterna före oss hade. Den var fullkomligt överbelamrad med mat. Det var inte så många olika sorter, utan de hade handlat ca 10 påsar mjölk (ja, påsar), ca 4 paket kyckling, 5 paket annat kött, ca 7 paket flingor osv. Vi insåg snart att kassörskan aldrig skulle fixa detta på ett effektivt sätt så vi bytte kö igen.
Nu kom vi till en kassa som såg helt OK ut. En ultraortodox kvinna stod framför oss, hon hade också handlat mycket (hade förmodligen ett antal hungriga barn), men hon var kvick och effektiv när hon lade upp varorna på bandet. Men nu kommer vi till det ständigt återkommande problemet...............kassörskan.............som uppenbarligen inte hade för avsikt att producera.........jag kan därmed gott konstatera att i jämförelse med min arbetsgivare så är israelisk statistik avseende produktion på mataffärer obefintlig. Och så bytte vi kassa igen.
Rätt som det är öppnar en kassörska kassan bredvid. Denna kassörska har vi träffat tidigare och hon var inte direkt glad och serviceminded mot oss då. Hur som helst så stod vi helt plötsligt först i kön i hennes kassa och hon skrattade och, vad vi förstod, skämtade med oss på hebreiska och så skrattade hon lite till. Lenny blev så glad att han spelade med och låtsades förstå vad hon sa och skrattade med henne, och för första gången när vi knallade ut ur en mataffär promenerade han med ett brett leende på läpparna.........och så var sagan slut och vi levde lyckliga i alla våra dagar!

08-orna Törnrosa and Mr Cat socializing in Stockholm!
Kommentarer
Trackback